Efter att jag (Kristin) och Ninni suttit som på nålar och följt Neas valpning – fy vad jobbigt det är att vara så långt bort i detta läget – under natten/morgonen tog vi en lugn förmiddag här i Motala för Moira hon verkar dröja – totalt lugn och verkar opåverkad (hon smyger lite och känner allt av sina sammandragningar men det tänker hon inte visa någon av oss här 😉 ). Som sagt visar hon inte många tecken och idag tyckte hon absolut att det får vara nog med detta överreklamerade med att vara dräktig och ville absolut ha lite action, först höll hon på att ta två små sparvar under ett obevakat ögonblick under promenaden, 🙄 sen körde vi ett lite längre lydnadspass med lugna övningar här inomhus.
Efter att alla övriga hundar här hemma fått köra lite apporteringsövningar ute i trädgården höll Moira på att gå upp i limningen så då fick sig även tjockisen tillsammans med Bernardgammelman varsitt litet ”apporteringspass” och båda två var sååååå lyckliga. ♥ Här på kenneln tänkte vi nämligen att det är viktigt med träning livet igenom och att pensionären får ha sina ”valpryck” av ren och skär glädje, samtidigt som träningen påbörjas i tid för de små röda – alla valpköpare kan därför glädjas åt att deras små redan är inkörda både på lydnad och jakt… 😉
Bernard 13 år, stendöv, lite senil och överlycklig;
Moria (dygn 61) som helt övergett tanken på att hon egentligen är för stor och tung för att träna (så övertaggad att hon fick ligga ner lite innan det var dags att hämta tygpåsarna kraftigt påhejad av övriga gänget här);
Åh blir lite tårögd av att se både Bernad och Mojjen få ha egen lycklig stund med träning KRAM ❤
Naaawww så härligt att se! Speciellt bebban som är så glad att äntligen få apportera, det bästa! Moira ser så nöjd ut att hon få ha egen underbar tid me sin matte, innan monstren anländer o lugnet är över!